Slutet på början på slutet
Regn. Yes, regn är något som på många sätt går hand i hand med den svenska sommaren, vilket gör det så svårt att spontant se när man faktiskt har passerat sommarperioden och gått tillbaka till den gråa, mörka hösten. Oavsett väder, så håller ändå sommaren att lida mot sitt slut, sommarregn eller inte. Snart sätter föreläsningarna igång igen, och man sitter här och försöker intensivt avsluta de sista bitarna på jobbet.
Det har varit en lång och oerhört innehållsrik sommar; både bra och dåligt, med störst vikt på det förstnämnda.
Sommaren kickade omedelbart hektiskt igång med Kroatienresan 09 med Micke, Simon, Olof, Loca, Johanna och Max (i ordningen på bilden). Detta bara några timmar efter att jag hade lämnat in den sista tentan för terminen. Det blev en lång vecka med oväntad sol (det hade utlovats väldigt mycket regn), bad, god mat och trevliga människor. Jag tror och hoppas att alla var nöjda med resan.
Långfilmen släpps i en biograf nära dig, med release-datum "When It's Done" (snart).

Väl hemma i Svea Rike igen, var det kort tid därpå genast dags för årets studenter att, er… ta studenten (jobbig mening, som varken är särskilt åhå!-rolig eller rullar tillräckligt bra på tungan för att man ska känna sig riktigt bekväm).

Skadeglädjen satt i när Kullagymnasiets glada elever bemöttes av det riktigt trevliga nerkylda ösregnet som väntade på dem i den grymma världen utanför skolans beskyddande murar (Welcome to reality!). Skadeglädjen hade suttit i d.v.s. om det inte var för att dyr fotoutrustning och vatten inte riktigt kommer överens hela tiden (ja, Canon, ALLA knapparna bör vädertätas!).
Det blev därefter en trevlig fest hos The Duponts, där jag kan tillägga att MAX! Ifall du läser detta så ligger ditt jäkla fodral-tjohej till din champagne fortfarande kvar i min väska.

Samma vecka blev det dessutom lite trevlig chokladprovning hos Gradén, d.v.s. där man införskaffar diverse chokladkakor av olika märken och pris i mängder värdiga att försörja en mindre stad i Afrika en månad och sedan betygsätta dem. Självfallet så kunde jag inte komma på tanken att faktiskt ta en bild på berget av choklad, men istället ger jag er ett tidigt stadium på det mycket misslyckade experimentet att försöka grilla en chokladboll.

När regnet äntligen hade torkat upp så var det dags igen för midsommar. Som vanligt resulterade det i att en massa stollar i märkliga kläder skuttade omkring på Oregården (Get off my lawn, darn kids!). Så klart skulle inte en midsommar vara komplett utan lite trevligt ösregn, varför det också regnade konstant ungefär hela dagen (aright, inte riktigt, men bra nära).
(Den här texten behöver fler parenteser (oh, yes I went there) )

Innan man ens hade hunnit hänga kläderna på tork var det dags för min kära morbror Sven att fylla år. Detta innebar en väldig samling med människor från alla Sveriges hörn, med tillräckligt många dialekter för att bilda en ny språkfamilj. Ovan ser ni mig, min kära bror och en rumpnisse, stående uppe på det väldigt nyinvigda kontoret i Viken. Jag är inte riktigt säker på hur jag hamnade där uppe från att ha suttit vid mitt skrivbord och fixat hemsidor, men plötsligt var alla där uppe i alla fall.

Vi har åtminstone havsutsikt!

Som om det inte räckte, blev det en riktig familjeåterförening i Kroatien kort därpå. Inte allt för ofta som hela familjen är samlad på samma gång på det här sättet, så det var faktiskt en väldigt välkommen upplevelse. Självfallet slutade det hela med att jag och min bror satt inne och lagade nätverket i huset, men jag lyckades ändå få en liten solbränna.

Väl tillbaka i Sverige, igen, blev jag ensamt ansvarig för allt här hemma, då inkluderat mammas bil som jag så gärna lånade under sommaren. Jag har nog aldrig varit så kär i ett stycke metall förut, men vad gör man?
Med tvåhundrafemtiotusenåttahundrasextionio saker att göra har det varit rätt hyfsat med jobb att göra, men det nog fanns det tid med lite skoj också
Båtresor, grillkvällar och filmkvällar, och fick t.o.m tid att träffa lite lundare också.

Välkommen till bloggen Snich.
Som sagt, det har varit en lång sommar. Jag måste dessutom vilja tillägga att det var ganska skönt att få prova på att vara helsingborgare igen, men nu är det över.
I kväll, alternativt i morgon bär det av till Lund igen för att förbereda inför Nollningen och någon trevlig omtenta. Det ska bli spännande att se hur den här terminen kommer att se ut. Nu är man ändå veteran och är tänkt att guida alla förvirrade själar som nu äntligen lyckas hitta till Lund… igen… (Jag tittar på dig Olof).
Avslutningsvis kan jag nog säga att den här sommaren får fyra getingar. Intressant och händelserik, men tappar lite på slutet för att jag fortfarande inte har fått mitt jäkla Final Cut än.
Mot Lund, och full fart framåt!
