Is it possible to transport a food cart filled with liquor on an #SJ train?

For those that havent seen it, Ive made an extension for Safari. It's a replacement for the JS alert box. Check it out! http://t.co/vKcO3DG

@pimpmysafari Thanks for adding Alertify to the site! Hopefully, people will like it.

Verkar som att tack vare min grannes läckande AC har jag äntligen gett vika och gått med Vi-med-fullstort-tangentbord-klubben. #Takläcka

Blargh, #IE8! Varför envisas du med att vara så satans värdelös hela tiden?

Sådärja, för de som läser detta på hemsidan, så borde mina tweets hamna i bloggflödet nu

Great, (I think) I just learned how to properly include clickable links in tweets. #theMoreYouKnow
http://t.co/BCMksRF

Svensk politik är verkligen rent tragisk just nu. Det är fruktansvärt att nästan sex procent av Sveriges befolkning är så pass missnöjda med dagens läge att de kan tänka sig att rösta på ett öppet främlingsfientligt parti.

Vad jag dock tycker är minst lika hemskt är hur de människor som annars är så måna om att "The demokrati" bevaras, och spyr ur sig detta magiska ord som om dess betydelse endast står för "fluffiga kaniner, choklad och allt annat som är bra i världen", är de som faktiskt är först med att totalt kasta bort allt vad demokrati egentligen innebär, så fort som det faktiskt kommer till kritan och saker och ting blir aningen mer invecklade.

Vem kan påstå sig ha rätten till att bestämma att 5,7 % av Sveriges befolknings röster inte har samma värde som alla andra?

Alla har en röst, och det är vad som definierar hur Sverige skall styras; INTE av vem som skriker högst, och jag ser ärligt talat mycket hellre ett främlingsfientligt parti i riksdagen, än att vi tar till odemokratiska metoder för att få bort dem.

Det har nu gått en bunte dagar, och det finns en del att berätta om.

Brygge var en väldigt intressant upplevelse. Staden är från medeltiden och lever till 110 % på turism, det går ungefär två stycken chokladaffärer på varje annan butik och turisters lidande var lokalbefolkningens största källa till glädje. Som förvirrad turist med en och en halv dag i Brygge, som endast hade den så oskyldiga önskan att titta på Brygges tvåhundrafemtioelva olika museer, kan det kännas rätt tillplattande att få höra något äldre par skrattande förklarande hur allt så självklart är stängt på måndagar. Måh.

Dock var ju lika självfallet inte det 366 trappsteg höga tornet Bellfort stängd på något sätt, då det tydligen är helt OK för Bryggeborna att skicka upp de stackars turisterna i dödstornet utan slut med världens brantaste och trängsta trappor, och ingen alternativ nedgång. För de som har sett filmen In Bruges, japp, det var samma torn som han ramlade ner.

För er andra, varning för spoilers i föregående mening!

Ett annat sätt för Bryggeborna att utsätta i synnerhet sina yngre turister för lidande är deras hostel Lybeer. Byggnaden tydde på det som även resten av Brygge uppvisar, dess glansdagar är förbi. Stora guldspeglar och takkronor sammas med vattenskador och färgflagor. Och tre trappor upp i en trappa, ungefär lika liten och brant som den i Belfort, kunde man inte annat än förundras över att det fortfarande inte varit någon som ramlat igenom det knarrigt gungande trappräcket. Det rådde en allmän skräck för att om ens av misstag råka nudda något i rummet, med fruktan för att man inte riktigt kunde förutse vilken konsistens tinget skulle ha.

Allt var dock inte hemskt och smärtsamt, långt ifrån. Det de saknar i moderna beboeliga hostels, tar de igen på våfflor och en fantastiskt liberal syn på ölsmaker; choklad- och körsbärsöl, booyah! Att varje ölmärke nödvändigtvis måste ha sitt alldeles egna ölglas, försämrar det inte heller, synd bara att Kwak-glas är på tok för svåra att frakta säkert i ryggsäcken.

Dagen därpå bär färden vidare till en stad som vi knappt hade några förväntningar på över huvud taget; staden valdes framförallt på grund av sin fördelaktiga geografiska placering.

Köln, som vid första anblicken mest smakade tysk industristad, blev på det hela taget ganska imponerande. Vårt hostel Pathpoint Colonge blev, med Lybeer färskt i tankarna, något av en spaupplevelse; stort, rymligt, nyrenoverat och rent!

Ute på stan fanns enormt breda shoppinggator, fulla med tyskar som format sig som långtradare på en 4-filig Autobahn. Vid ena änden låg Hauptbahnhof och det lilla (läs: stora) vi faktiskt visste om Köln: Kölnerdom. En så enorm, gotisk kyrka och med så många torn som stack ut från andra torn att hakorna slog i hårt i marken.

Den något mer pitoreska delen av staden kunde hittas i form av en strandpromenad vid floden Rhein. Mindre hus, myllriga kaféer, fontäner och grönområden fick oss att stanna där till långt in på kvällen då allt blev kvällsupplyst, då inte minst Kölnerdom. Grymt snyggt!

Efter endast en natt i Köln bar det vidare till München, där vi var fullpackade med förväntningar. Såhär på efterhand kan det nog erkännas att vi mest ägnade oss åt shopping i en eller annan form. München är som bekant värdstad för ett av Europas största fylleslag; Oktoberfest. Vad vi inte förstått förrän nu är hur obligatorisk klädsel lederhosen och dirndlklänning verkar vara under nämnda festlighet. Affärer i alla kalibrar: turistshoppar, specialbutiker, lågprisklädeskedjor och topnotch-designaffärer slogs alla om att få sälja den bayriska folkdräkten. Naturligtvis blev det Gabbies stora mission att finna sina drömmars klänning (svart och rosa, vem kunde tro det?), medan Daniel stod över och bråkade med apple-återförsäljare om det totalt värdelösa SIM-kort till sin iPad de hade prackat på honom.

Vårt hostel, det självutnämnda partypalatset Wombats hostel, som hade fått hyllande recensioner var i själva verket… sådär. Typiskt stort och opersonligt med lite av känslan att man påtvingat skulle tycka att allt var kul och fantastiskt. Det värsta av allt var dessutom att deras s.k. "FREE WiFi" hade ungefär samma hastighet som att skicka varje enskilt bit med snigelpost, och då med genomfart genom Frankrike eller något annat meningslöst land där de äcklen anses vara delikatesser. Riktigt jäkla långsamt, alltså.

För att få den inte alltför åtråvärda titeln "Turist" var vi självklart tvungna att genomföra turistiga aktiviteter även här. Leksaksmuseumet blev därför ett spännande litet möte med plåtrobotar, teddybjörnar, uråldriga Barbiedockor, soldater, tåg och trägubbar. På stadens mysiga marknad inköptes Brezen och det traskades förbi monumet nog för att fötterna med största sannolikhet skulle börja glöda om det inte hade varit för den synnerligen syrefattiga miljön i de väldigt tilltäppta, och i retrospektiv ganska otaktiska skorna.

Nästa stad till rakning, Salzburg!

Pris: €2.80
Tillbehör: 1 x pinne, 1 x sockerpaket, 1 x kaka i plastförpackning (English shortbread), 1 x pappersmugg
Recension: Krämig med mycket mjölk, med relativt lite skum med en vacker, men ganska vanlig virvel i mitten. Kakan var av formen liten, knaprig och smörig, och fungerade väl tillsammans med det mjölkiga kaffet.
Trevligt med dynamisk utsikt som infaller naturligt med take away-kaffe, där i detta fallet vi valde en mysig stenbänk vid kanalen som går igenom hela Salzburg.

Myspys: Ja, med en stor ful smiley. ;-D